INGEN UPPSÄGNINSTID, INGET KRÅNGEL
De otrygga och tidsbegränsade jobben ökar markant medan de fasta anställningarna minskar. Och det är framförallt de unga som drabbats. En mycket stor del av Sveriges ungdomar saknar idag anställningstrygghet. De blir tidsbegränsat anställda, de hoppar runt olika vikariat eller så har de ”vid behov” anställningar. I praktiken döms de till arbetslöshet, allt för att vara så tillgängliga som möjligt om arbetsgivaren ringer. Ofta omfattas de anställda inte av regler om uppsägningstid eller varsel och anställningen kan avslutas utan förhandling.
”Min flickvän som bor på annan ort kan jag nästan aldrig hälsa på. För är jag inte tillgänglig och beredd att jobba på en till två dagars varsel så vet jag att dom kan strunta i att ringa igen. Man blir bunden till sitt hem och kan inte planera sitt liv.” Kommentar ur Lag och Avtals artikel om Urban Outfitters, november 2009
Unga vuxna anställs bara några timmar per vecka för att kunna tas in vid behov via ett sms. Men den som blir anställd genom ett sms riskerar också att bli avskedad genom ett sms.
Som daglönare är man inte längre värd ett samtal från sin närmaste chef. Den absurda inflation i kontraktsformer (prov-, visstid-, vid behov-, säsongsanställning etc) som vi upplevt under de senaste åren riskerar att lämna många arbetstagare rättslösa. Anställningsformer 2009 Diagram 2
Nästan varannan (48 procent) ung vuxen har en tidsbegränsad anställning
En osäker anställningsform innebär nästan alltid en påfrestning. Oavsett om osäkerheten har sin grund i tidsbegränsade anställningsformer, ständiga förändringar av organisationen eller uppsägningar. Det senare är inte bara ansträngande för den uppsagde utan ofta lika känslomässigt påfrestande för dem som ska vara kvar på arbetsplatsen.